Shakespeare tolkar majvädret.

Rough winds do shake the darling buds of May...

Majknoppar på gårdens lönn.

Säfstaholmknoppar i gråkyla.

Har Shakespeare upplevt en maj i zon 7? För nog får mina "darling buds" uppleva en hel del "rough winds". Maj månad sista dag går in med gråvindar och fem plusgrader. Fiberdukarna i över mina odlingsbänkar böljar likt seglen på en fullriggare, och det är nästan så jag förväntar mig att någon av trädgårdssorkarna ska ställa sig i fören på en pallkrage i full piratutrustning och höja sin kroksabel. Nåja, kanske är det min fantasi som skenar iväg som tecken på ren odlingsfrustration då fröpåsarna ännu en dag stannar i sitt skåp.

Saskatoon

Eller så ska jag helt enkelt ta på storstövlarna, knyta fast sydvästen och ge mig ut i kastvindarna och regnbyarna och på ren vilja tvinga ner lite morotsfrön och annat matnyttigt...
Fast med en blick ut genom fönstret är det lätt att välja att stanna  inne, stillsamt vaggande i gungstolen och invänta juni månad.


By chance, or nature's changing course, untrimm'd - det är vad både jag och herr Skakspjut har att säga om maj ur trädgårdssynpunkt.

Vårglimmer mot gråhimmel.

Vart är min sparris?

Ska sätta ut ett muffin till sorkarna. De kan behöva efterrätt!

Regnet strilar mot rutan och vid en stövelpromenad över gården tjippade marken vattenmätt under mina fötter. Den långa perioden av kyla har växlat över till strilande regn. Har aldrig varit så sen med att ställa iordning odlingsbänkarna och mina plantor växer avvaktande långsamt på fönsterbrädet. Även denna dag kommer att passera utan att jag får ner mina frön i jorden. Det är för blött och kallt. I år är våren ingen käftsmäll, utan snarare diskret och smygande och plötsligt någon morgon så kommer jag att upptäcka att den förbytts till full sommar. Björkarna har ännu inte slagit ut och endast ett fåtal av mina påskliljor har vågat blomma ännu. Som ett klagande ackompanjemang till det gråkalla vädret ser jag även spåren av vinterns härjningar. Det gäller sorkarna, sorkarna och sorkarna. Förutom deras skövlingsturne på buskar och träd, så har de även förintat mitt smultron- och jordgubbsland. Inte ett spår av mina Yellow Wonder, Rainbow treasure, smulgubbar och vita jordgubbar finns kvar. Hittar inte heller min sparris. Antar att sorkarna häromkring kan göra sig kända som gourmander.

Köpta gubbar är bättre än inga gubbar alls.

Att bli till i varje ögonblick

Att använda trädgården som metafor för livets olika skeenden, för lärande, för livskraft, för förgänglighet... Beprövat och gjort.
Min trädgård får mig att minnas mig själv. Att i tysthet försjunka i trädgårdsarbetets kreativa kravlöshet. Min plan är inte klar. Jag undviker det som kräver stenhård sturktur. Växandet vill jag inte styra, och vädret bestämmer takt och tempo.

Ljus och rymd i zon 7

Någon frågade mig, " Är du en sån där trädgårdsmänniska?". Ett artigt svar kanske jag gav, men inget svar som var mitt. Är jag en trädgårdsmänniska? Vad är det? I ett annat sammanhang kom jag i dialog men en person som utifrån sin politiska övertygelse ofta talar om grupper av människor. Sätter etiketter och tillskriver identiteter utifrån olika kriterier. Många etiketter som slutar på -ism. Tydliga gränsdragningar och med många negativa tillskrivningar gällande vad dessa grupper hade för egenskaper. Ett oroväckande synsätt i mina ögon. För vad är vår identitet? Är vi eller blir vi? En tankemässig språngbräda mot varandet och tanken om vem som äger mitt jag. Behöver vi definieras, indelas och etiketteras för att vara?

Inga nya tankar. Goethe använde ofta blir istället för är. Inte för att jag plötsligt är djupt imponerad av "Den unge Werther" och hans lidanden, men i virveln av facebookströmmar och konsumtionsmarkörer är det vilsamt att litteraturvandra.

Tankar som inte annars hinner bli tänkta, snirklar sig fram medan skottkärran fylls med fjolårslöv. Några hinner även tänkas klart medans jag sitter på bastutrappen och ser sångsvanar avteckna sig mot granskogen på sin väg mot sjön, vars is precis har försvunnit.

Imorgon ska jag se vart jag och Goethe hamnar. Hur min trädgårdsodling kommer att bli denna sommar vet jag inte säkert. Dock kommer jag att vara där- och bli till i varje ögonblick.

Skadedjur

Först året med växthus tog jag oreflekterat in plantor och plantjord utan någon som helst tanke på de globetrotters och medresenärer som följde med in i värmen. Allt växte och såg bra ut tills det någon vecka in i juli började gulna i mitt växthus. Bladen på mina gurkor fylldes snabbt med små prickar, vilket visade sig vara Växthusspinnkvalster. De små sugande spindeldjuren förökar sig snabbt när det är varmt och torrt. De slukar snabbt växtkraften, speciellt hos gurka, och bladen gulnar. Även själva gurkorna angrips. Testade alla knep såsom såpvatten och avspolning med vattenslang, och visst hjälpte det till viss del, men skadorna blev ändå stora. När hösten kom rengjordes växthuset noga och all jord bars ut.

Sedan dess har jag blivit vaksam när det gäller val av jord samt plantor. Trots att jag varit försiktigt så har jag även drabbats av Trips, som troligtvis kom med från en bukett med snittblommor, vilken stod i samma rum som utplanteringsväxter. Även Trips är besvärliga att bli av med och orsaker stor skada under sommarens varmaste månader.

Eftersom det ändå är svårt att klara sig från alla smådjur som vill smaka på grönsaksskörden så har jag hittat en bra metod. Gröngödsling. Att tillföra gräsklipp i mängder gör även att jag tillför massor med smådjur, varav några är intresserade av att äta på de små rackare som i sin tur äter min gurka. Alltså biologiskt växtskydd genom att skapa en miljö som främjar ”rovdjur”. Även lagom värme och fukt är viktigt för att få skadedjuren att otrivas och växterna att behålla sin motståndskraft. Det finns även Rovkvalster och andra odlarpolarkryp att köpa, men jag har inte provat. Hoppas att  jag klarar mig från allt för många bladätargäster i sommar.

Kapkrusbär som drivits upp isolerad från köpta plantor.

Växelbruk

Som en kontrast till det fortfarande snöblandade vädret sprudlar mina fönsterbrädor av förodlingsgrönska. Det har varit soligt mellan snöbyarna och trots att det häromnatten var -10 grader, så är utplanteringen i växthuset bara 4 veckor bort.

Till min stora glädje har mitt buskblåbär, Northblue, överlevt både vinterkyla och gått sorkarnas morrhår förbi. Kanske beroende på att jag valde att sätta busken i en stor kruka, vilket nog förvirrat sorkarna, när de inte hittat något att bita i på marknivå. Inte en enda kvist är skadad, och knopparna ser ut att vara laddade med blivande blomkraft. Är detta året som jag för första gången kommer att få skörd? Vi får se. Eftersom bäret ska vara självfertilt så ska det klara sig utan korspollinering.

Allt mer av mina odlingslådor tinar fram och jag fyller dem vartefter med uppkrattade löv. Löven får blandar jag ner i fjolårsjorden tillsammans med gödsel i varierande mängd beroende på vad jag ska odla.

Växelbruk var något jag hörde talas om tidigt i min ”odlingskarriär” men tog inte större notis, utan lät planeringsglädjen gå före- vilket ledde till varierande resultat, och förekomst av morotsfluga. Nu är det däremot något jag är väldigt noga med. Eftersom jorden på gården är av det magrare slaget, så får jag vara noga med att den, jorden alltså, inte blir trött. Dessutom dansar skadedjuren lyckosalsa ifall de får tillgång till samma slags plantor på samma ställe år efter år.



Peppar som peppar inför utflytt.

Fetast jord med ordentligt med gödsel får mina kålväxter, squash och purjolök. Året därpå kan samma odlingsplats användas till morötter, sallat, persilja, kryddor. Därefter återför jag näring till jorden genom att odla kvävebindare såsom ärtor och vackert blommande gröngödslingsväxter. Nu är det vanliga att 4 årig växtföljd ska råda, men hitintills har jag klarat mig bra på tre. Kanske är det något som något ilsket skadedjur eller hungrig mikroorganism drar nytta av, men hitintills har det fungerat bra. Peppar, peppar…

Nakna trädgårdsivrare och rödmålade kelter.

Fick via facebook tips om att det drar ihop sig till World Naked Gardening Day. Precis i samma veva så dimper det in tips om den keltiska högtiden Beltane. Även den firas tydligen företrädelsevis utan kläder på kroppen. Dock gärna rödmålad...  Överväger hurvida det kan vara klokt att delta in något av ovanstående. Det klart att årstiden ur myggsynpunkt är perfekt, dock går mina tankar till att det bara är två dagar sedan sista snöstormen. Undrar just om det räcker med att fira i växthuset.
Skämt åsido. Våren engagerar. Trädgårdar engagerar. Många sätt att njuta av den livskraft som knakar sig fram genom den frusna marken. Mitt sätt blir idag att ställa iordning hönsgården och avnjuta kaffekoppen från den nyframplockade solstolen, som är placerad i hörnet där marken börjar skimra i gröna och blommiga nyanser. 

Vårens ankomst och gurkplantering

Rysk blåstjärna

Snökämpande vildkrokus

Stilla och försiktigt träder så våren in runt min gård. Olika vårlökar sänder upp sina yrvakna små blommor. Maj inträder med en Battle Royale mellan Kung Vinter och Gumman Tö. Valborgsmässoafton firades i snöfall av den värre sorten, men maj har fått börja med soligt sinnelag. Solen har strålat och snön har runnit bort i floder av dripp dropp. Jag passade idag på att skola om tomaterna till sina sista krukor och plantera gurkor.  I år blir det Chrystal Apple, Max, Melen, Super Zagross, Djungelgurka, Miniature White och Louisa. Gillar att göra gurksallad med flera olika sorter.

 Nattens snöfall ökade på drivornas tjocklek, och min krokus fick återigen snötäcke. Solen ordnade dock upp det hela innan kvällningen.

Fler fighters