När maj blir kall

Maj månad har många olika ansikten. En del år är marken bar från sista veckan i april, och maj månad kan grönska även här uppe i norr. Andra år ligger isen på sjön kvar tills maj växlar till juni, och drivorna vill inte släppa taget. I år ser det ut att bli en kall start på vår första vår/sommarmånad. 

Påskliljorna ligger och väntar på värmen.

Honugsbär i vinterrustning.

Det har snöat under första majveckan, och prognosen lovar mer snö och kyla. Ner mot -7 grader. Snön som ligger på marken fryser till hård skare på natten, och tidigkomna flyttfåglar letar plats i allt det vita. Det händer dock något i trädgården varje dag och glädjande nog så kan jag konstatera att det inte blivit några angrepp från sork på mina träd och buskar. Sist att tina fram är mina honungsbär som jag "sorksäkrat" med grenar från enbärsbuskar och folie. Till större träd och buskar använder jag gnagskydd, men till små buskar med yvigt växtsätt har jag under ett par vintrar provat metoden med folie och enris och det har fungerat. Dock verkar det inte ha varit något större antal sorkar  under snöfilten denna vinter. 

Växthuset är mitt fort och därinne blommar våren. En första tulpan slår ut i det trånga utrymmet mellan krukor och planteringsbord. 12 kvadratmeter vår där det blommar och växer. 

I västhuset blommar gårdens första tulpan.

Skadedjur

Först året med växthus tog jag oreflekterat in plantor och plantjord utan någon som helst tanke på de globetrotters och medresenärer som följde med in i värmen. Allt växte och såg bra ut tills det någon vecka in i juli började gulna i mitt växthus. Bladen på mina gurkor fylldes snabbt med små prickar, vilket visade sig vara Växthusspinnkvalster. De små sugande spindeldjuren förökar sig snabbt när det är varmt och torrt. De slukar snabbt växtkraften, speciellt hos gurka, och bladen gulnar. Även själva gurkorna angrips. Testade alla knep såsom såpvatten och avspolning med vattenslang, och visst hjälpte det till viss del, men skadorna blev ändå stora. När hösten kom rengjordes växthuset noga och all jord bars ut.

Sedan dess har jag blivit vaksam när det gäller val av jord samt plantor. Trots att jag varit försiktigt så har jag även drabbats av Trips, som troligtvis kom med från en bukett med snittblommor, vilken stod i samma rum som utplanteringsväxter. Även Trips är besvärliga att bli av med och orsaker stor skada under sommarens varmaste månader.

Eftersom det ändå är svårt att klara sig från alla smådjur som vill smaka på grönsaksskörden så har jag hittat en bra metod. Gröngödsling. Att tillföra gräsklipp i mängder gör även att jag tillför massor med smådjur, varav några är intresserade av att äta på de små rackare som i sin tur äter min gurka. Alltså biologiskt växtskydd genom att skapa en miljö som främjar ”rovdjur”. Även lagom värme och fukt är viktigt för att få skadedjuren att otrivas och växterna att behålla sin motståndskraft. Det finns även Rovkvalster och andra odlarpolarkryp att köpa, men jag har inte provat. Hoppas att  jag klarar mig från allt för många bladätargäster i sommar.

Kapkrusbär som drivits upp isolerad från köpta plantor.

Växelbruk

Som en kontrast till det fortfarande snöblandade vädret sprudlar mina fönsterbrädor av förodlingsgrönska. Det har varit soligt mellan snöbyarna och trots att det häromnatten var -10 grader, så är utplanteringen i växthuset bara 4 veckor bort.

Till min stora glädje har mitt buskblåbär, Northblue, överlevt både vinterkyla och gått sorkarnas morrhår förbi. Kanske beroende på att jag valde att sätta busken i en stor kruka, vilket nog förvirrat sorkarna, när de inte hittat något att bita i på marknivå. Inte en enda kvist är skadad, och knopparna ser ut att vara laddade med blivande blomkraft. Är detta året som jag för första gången kommer att få skörd? Vi får se. Eftersom bäret ska vara självfertilt så ska det klara sig utan korspollinering.

Allt mer av mina odlingslådor tinar fram och jag fyller dem vartefter med uppkrattade löv. Löven får blandar jag ner i fjolårsjorden tillsammans med gödsel i varierande mängd beroende på vad jag ska odla.

Växelbruk var något jag hörde talas om tidigt i min ”odlingskarriär” men tog inte större notis, utan lät planeringsglädjen gå före- vilket ledde till varierande resultat, och förekomst av morotsfluga. Nu är det däremot något jag är väldigt noga med. Eftersom jorden på gården är av det magrare slaget, så får jag vara noga med att den, jorden alltså, inte blir trött. Dessutom dansar skadedjuren lyckosalsa ifall de får tillgång till samma slags plantor på samma ställe år efter år.



Peppar som peppar inför utflytt.

Fetast jord med ordentligt med gödsel får mina kålväxter, squash och purjolök. Året därpå kan samma odlingsplats användas till morötter, sallat, persilja, kryddor. Därefter återför jag näring till jorden genom att odla kvävebindare såsom ärtor och vackert blommande gröngödslingsväxter. Nu är det vanliga att 4 årig växtföljd ska råda, men hitintills har jag klarat mig bra på tre. Kanske är det något som något ilsket skadedjur eller hungrig mikroorganism drar nytta av, men hitintills har det fungerat bra. Peppar, peppar…

Vårens ankomst och gurkplantering

Rysk blåstjärna

Snökämpande vildkrokus

Stilla och försiktigt träder så våren in runt min gård. Olika vårlökar sänder upp sina yrvakna små blommor. Maj inträder med en Battle Royale mellan Kung Vinter och Gumman Tö. Valborgsmässoafton firades i snöfall av den värre sorten, men maj har fått börja med soligt sinnelag. Solen har strålat och snön har runnit bort i floder av dripp dropp. Jag passade idag på att skola om tomaterna till sina sista krukor och plantera gurkor.  I år blir det Chrystal Apple, Max, Melen, Super Zagross, Djungelgurka, Miniature White och Louisa. Gillar att göra gurksallad med flera olika sorter.

 Nattens snöfall ökade på drivornas tjocklek, och min krokus fick återigen snötäcke. Solen ordnade dock upp det hela innan kvällningen.

Fler fighters

Jorden på jorden.

Plantjord, Rosjord, U-jord, E-jord, Matjord, Blomjord.
Kärt barn har många namn...

Genom åren som jag strävat med att lära hur jag ska få jorden på min tomt att lämna ifrån sig pigga och välväxta grödor så har jag lärt mig en del. Kanske redan självklart för andra, men för mig har det varit en process där jag fått erfara att jord inte bara är jord.


Sammanfattningsvis har jag lärt mig att växterna behöver jord med bra näringssammansättning, den ska vara lucker och luftig med en bra balans mellan syre och vattenhållande egenskaper. PH- värdet ska vara rätt efter växttyp. Näring ska frigöras både för stunden och på lång sikt vilket även hänger samman med att den ska vara befolkad nyttodjur (såsom daggmask) samt bakterier och svampar.

Jorden på gården tar lätt intryck av ett avtryck!

Dock är det inte bara att tuta och köra med teorierna tätt i tankarna. Det behöver bli verkstad av alltihop, samt hanterbart på ett praktiskt sätt i förhållande till den jord som redan finns på tomten. Ja, och där stöter jag på problem. Den jord jag har att tillgå är kompakt lerjord som är kall om våren och torkar till en hård massa i sommarvärmen. Massor av mullrikt material måste tillföras, och spärrar läggas för att inte all näring ska försvinna eftersom det längre ner finns ett gruslager som dränerar bort näringsämnen fortare än jag hinner säga fosfor. Det har således tagit mig år av samlande av löv, kompost, stallgödsel och tillförd torvmull för att få till en odlingsjord som klarar några spadtag. För att stoppa näringsdränaget har jag dock allt mer gått över till att odla i upphöjda bänkar vilket är bra ur flera perspektiv. Sen har jag ju även tillgång till den välsignade hönsgödseln som är en guldgruva.


Köper dock en del jord till västhuset. Vill ha ogräsfritt och näringsrikt till kräsna tomatmadamer och gängliga gurkor. Även här har jag gjort några erfarenheter. Vid två tillfällen har jag fått in ohyra från billig plantjord, vilket förstört min växtsäsong. Växthusspinnkvalster och trips är riktigt deprimerande bekantskaper i växthuset. Har även sett skillnad i tillväxt och välmående på plantor som växt i olika köpta plantjordstyper. Bäst resultat har jag fått i Hasselfors eko-jord. Den är lite dyrare, men det fungerar bra att blanda den med egen jord samt en del billigare planteringsjord.

Pepparmynta som vaknat!

Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!
(Gustaf Fröding)

Fönsterbrädet

Spirande Santa Fe

Med snöstorm utanför fönstret så ägnar jag dagen åt att skola om och plantera. Jord som smular, faller mellan fingrarna och fastnar under naglarna. Jord som smiter från min noggrant förberedda omplanteringsyta och jord som fastnar på nyvattnade krukor, klumpar sig och fastnar på alla oskyddade ytor. Odlandets och växandets inneboende kaos huserar redan i mina krukor.


Följande medlemmar på min fönsterbrädsparad har idag tilldelats större krukor:
En stark chili "Long slim".
En medelstark chili " Santa Fe".
En mild chili " Aji Blanco".
Aubergin "Ophelia".




Nyplanterade idag är:
Basilika, oregano, rosmarin, timjan, purjolök och fänkål.

Rosmarin i kuvösen.

Min bästa!

Då och då så stöter jag på växter som ger mer än förväntat. Stor favorit och en riktig trädgårsglädje är Saskatoon. En bärbuske lika lättodlad som svarta vinbär som klarar vintrarna utmärkt och ger rikligt med bär. Har provat olika sorter och det finns tydliga skillnader.

Min favorit är sorten Martin, som är högväxande med ett upprätt växtsätt. Busken blir genom sitt sätt att växa lätt att skydda mot sorkangrepp på vintern genom att grenarna är raka med få förgreningar vilket gör att gnagskydden sitter bra. Sorten har även varit frisk, klarat vintrarna utan några som helst problem och gett rikligt med bär som mognar i omgångar.
Smakmässigt är dock sorten Thiessen bättre med större bär som mognar efterhand. Dock ger den mig stora problem med sina yviga grenar och trassliga växtsätt vilket gör den nästan omöjlig att skydda mot sorkarna som verkligen älskar Saskatoon lika mycket som jag. Fast det klart. Jag äter inte på kvistarna precis... Jag har även sorten Smokey, men den förlorar mot båda de andra sorterna genom att dels ha mindre storlek på bären, samt dels ha ett trassligt växtsätt som gör den lika svår att skydda som Thiessen.

Ja, jag har verkligen problem med sorkar, så möjligheten att kunna skydda växterna under snön har avgörande betydelse för om de överlever eller inte.
Anväder Saskatoon för färskkonsumtion tillsammans med andra bär. Efter att ha totalmisslyckats med flera sorters buskblåbär så är de seglivade Saskatoonbuskarna en välkommen ersättare. Bären är mindre söta än buskblåbär, men milda i smaken och vid full mognad så har de en härlig arom.

Kunde inte bärga mig idag utan tog snöskyffeln för att se hur buskarna klarat vintern. Som väntat så har sorkarna gått hårt åt all yta som inte täckts av gnagskydd. Konsekvensen av att snötäcket hann sluka en av mina buskar ovan den nivå som var sorkskyddad blev en svårt skadad Smokey. Att knopparna ätits av kommer förstås att påverka min skörd. Samtidigt är det svårt att sätta gnagskydden på de späda grenarna hela vägen till spetsen eftersom busken riskerar att brytas sönder när snö lägger sig och tynger den mot marken. Det har varit ett extremt sorkår i vinter. Värre än på flera år så skadorna är mer omfattande än vanligt.