Fortfarande i väntan.

Stålgrå himmel med frostbett under de fåtal timmar som solen gömmer sig under horisonten. Träden håller fortfarande inne sina knoppar, och det skira gröna syns endast som ett löfte inför dagar som ska komma. Inatt -1.7 grader. Men narcisserna tar tillvara den svala solen, som visat sig mellan skyarna av regn, och niger stilla i den friska kalla vinden som bär med sig doft av osmält snö från fjällkedjan i väster.





She walks in Beauty, like the night
Of cloudless climes and starry skies;
And all that's best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellowed to that tender light
Which Heaven to gaudy day denies.

One shade the more, one ray the less,
Had half impaired the nameless grace
Which waves in every raven tress,
Or softly lightens o'er her face;
Where thoughts serenely sweet express,
How pure, how dear their dwelling-place.

And on that cheek, and o'er that brow,
So soft, so calm, yet eloquent,
The smiles that win, the tints that glow,
But tell of days in goodness spent,
A mind at peace with all below,
A heart whose love is innocent!
George Byron                       
                                 

En ny medlem i familjen fruktträd. Räds ej sorkarna....eller?

“She turned to the sunlight...

Continuous as the stars that shine...

 ...and shook her yellow head,
And whispered to her neighbor: 
   "Winter is dead.” " (A.A. Milne)


Härmed deklarerar jag att vintern är slut (håller tummarna och hoppas) och våren är här. Idag fylls mina ögon av grönska och mängder av narcisser har öppnat sina knoppar.

I den grekiska myten förälskar sig ynglingen Narcissus i sin egen spegelbild. Sittande vid vattenkällan tynar han sakta bort och förvandlas tillsist till en narciss.

Kärt barn har många namn. ( Ja, om Narcissus var ett kärt barn vet jag inte, men blomman som uppkallats efter honom har fått många namn.) Påsklilja, pingstlilja och trädgårdsjonkvill.

She wore her yellow sun-bonnet,
She wore her greenest gown;
She turned to the south wind
And curtsied up and down. (Milne)

Narcisser, som är lökväxter, är en tacksamma följeslagare genom maj och juni. Har ingen annan växt i min trädgård som uppvisar samma stamina när det gäller att överleva allt. Växer under snö och is. Blommar troget år efter år. Äts inte upp av varesig sorkar, harar eller rådjur. Uthärdar frostnätter och slätregn. Kort sagt riktiga fighters.
Har i runda slängar 20 olika sorter i min trädgård och de bildar bland annat första försvarslinje runt rötterna på mina fruktträd och glädjer mig genom vårkvällarna med sin trogna återkomst år efter år.


Kan inte annat än att instämma med William Wordsworth som i dikten Daffodils beskriver minnet av vårens narcisser. Hela året bär jag med mig minnet av deras solskimmerspeglar som lyser upp i rabatter och grässlänter.

For oft, when on my couch I lie ( Alltså när jag slappar på soffan)

In vacant or in pensive mood, ( Typ lite halvslappt smygsovande)

They flash upon that inward Eye ( då kan i tanken det lixom poppa upp,)

Which is the bliss of solitude; ( vilket är typ himla bra och typ rätt schysst,)

And then my heart with pleasure fills, ( sånt som gör ticktacken glädjefnattig)

And dances with the daffodils. ( och gör att anden typ skuttar runt med påskliljorna.)