Fortfarande i väntan.

Stålgrå himmel med frostbett under de fåtal timmar som solen gömmer sig under horisonten. Träden håller fortfarande inne sina knoppar, och det skira gröna syns endast som ett löfte inför dagar som ska komma. Inatt -1.7 grader. Men narcisserna tar tillvara den svala solen, som visat sig mellan skyarna av regn, och niger stilla i den friska kalla vinden som bär med sig doft av osmält snö från fjällkedjan i väster.





She walks in Beauty, like the night
Of cloudless climes and starry skies;
And all that's best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellowed to that tender light
Which Heaven to gaudy day denies.

One shade the more, one ray the less,
Had half impaired the nameless grace
Which waves in every raven tress,
Or softly lightens o'er her face;
Where thoughts serenely sweet express,
How pure, how dear their dwelling-place.

And on that cheek, and o'er that brow,
So soft, so calm, yet eloquent,
The smiles that win, the tints that glow,
But tell of days in goodness spent,
A mind at peace with all below,
A heart whose love is innocent!
George Byron                       
                                 

En ny medlem i familjen fruktträd. Räds ej sorkarna....eller?