Gråskala

Här ska det bo morötter om några veckor.

Det står still. Kalla nätter och gråvädersdagar med ett tunt lager av nya snöflingor på morgonen som motvilligt smälter framemot eftermiddagen. En utmaning att odla i zon sju utgörs av den oerhört korta våren. I stort sett måste allt ställas iordning under några snabbt förbifladdrande sköra majdagar där vinter byts mot full sommar så fort du inte är uppmärksam. 

Tänker mig att odlare lite längre söderut har haft några veckor på sig att bygga stödramar till vinbärsbuskar, lagat odlingsbänkar, gödslat, pysslat om komposten, lagat vintertrasigt, rensat rotogräs, krattat löv, jordförbättrat och allt det där andra som går göra i plusgrader och utan snö. 

Här bodde salladen i höstas.

Jag går runt på smala framtinade remsor av frusen jord och väntar. Väntar på de där dagarna då det gäller att vara i högform. Inte helt sällan har jag ryggskott i slutet av maj. Yr av trädgårdsprojekt blir det ett släpande, krattande, bärande och bändande som inte sällan lämnar ländryggen i ett bedrövligt skick. 

Nåja, jag längtar ändå till den där kvällen med morkullor flygande över gården och storspoven tjutande bortöver åkern. Den är här nu... när som helst. I väntan på snösmältningen bjuder jag på några gråkvällsbilder från den vilande köksträdgården.

Några tappra påskliljor som vågar titta fram.

Undrar just vad jag har i den krukan?

Krusbäret Hinnonmäki i vinterpäls.

Några ord

Solvägg
och
kallnätter.




Blomfärg
 mot
snövägg.




Nygrönt i
växthusvår.



Löksnår i planteringskö.




Sallatsmix i
växtläge.

Snösmältningsdagar

Lågväxande ärt i pallkrage.

Varmväderdagar med vintern rinnandes i glimrande rännilar mot våren. När jag öppnade växthusdörren klockan fem på eftermiddagen visade termometern 30 grader. Lite väl varmt, och mitt sökande efter kolvarna till de automatiska fönsteröppnarna var resultatlös. Troligvis har jag lagt dem på ett rikitgt fiffigt ställe, dock utan någon anteckning i minnesarkivet. Får leta vidare imorgon.

Morötter på vårspaning.

Nu är det snart dags att få lite variation till spenaten, rädisorna och kålen. De första små sockerärtorna börjar bli klara och min selleri har fått flytta ut i växthuset. Har även provat att plantera morot i mjölkförpackningar, och då det börjar bli trångt inne på fönsterbrädorna så har även de fått flytta ut. 

Vårtörstande Gyllene Kitajka

Grävandet runt äppelträden har gett resultat och när jag provar jorden så verkar det mesta av tjälen ha släppt. Förhoppningsvis ska de nu klara de varma soliga dagarna som väderprognosen har aviserat den här veckan.

Även hönsen är verkar nöjda med att ta sina första inspektionsrundor på gården. 

Hedemorahöns på inspektionsrunda.

En handfull av tankar

En handfull med grönt till varje middag, och händerna fulla med odlingsfixande. Det tar tid att utmana årstiden och nattkylan. I huvudsak så försöker jag odla ekologiskt och i samverkan med jord och återbruk. Dock så stämmer min odlingsfilosofi inte överens med hur jag bedriver min odling i april och mars. För att göra det möjligt att skörda min bukett av rädisor så använder jag både energi och materiel som jag normalt sett inte släpper över tröskeln till mitt växthus. 

Iznik har flyttat ut i miniglashuset

Energi genom den el som ger den tillskottsvärmen om natten, och plast i miniväxthus och odlingslock. Visst hade jag kunnat skapa en varmbänk med naturliga medel, men ett påtagligt hinder är bristen på organiskt material. Hela gården är täckt med meterdjup snö, och även hönsens gödselhög och komposten täcks fortfarande av nyfallen snö var och varannan morgon. 

De små växthustälten i plast hjälper mig att spara energi, genom att den mängd el som behövs för att värma den begränsade luftvolymen blir mindre än att värma hela växthuset. 

Skottat en luftspalt utanför växthuset.

Tomater i artificiell sommarvärme

Så är det värt alla resurser som ligger bakom min näve med rädisor? Ja, det kan ju förstås diskuteras, men min familj har iallafall grönt på varje middagsbord och frukostmacka, utan att behöva åka 5 mil tur och retur till närmaste affär. Från tidigare år vet jag att vårt behov av köpta grönsaker istort sett kommer att försvinna inom några veckor, och vår konstgjorda lilla oas 20 meter från dörren kommer att leverea basen till våra måltider.

Inom några veckor kommer vårens käftsmäll, och då ska jag gå loss på mina högar med kompost och gödsel, medan jag packar undan plasttillbehören till nästa vår.

Inplastad blomsterfägring

Påskgrönt till middag

Mängder av matgrönt till påskbordet.

Allt hos rädisan tas tillvara

Den kalla

februaridagen när jag skottade fram dörren till växthuset så hade jag påskhelgen i tankarna. Hoppades att få skörda lite grönt till påskens alla måltider. Mina förväntningar överträffades med råge. 

Fönsterbrädslöften

Något som förstås färgar denna påsk i dunklare färger är det virus som starkt präglar världens alla delar, så någon middagsbjudning med släkten är inte möjlig.  Dock tror jag att säsongens grönsaker kommer att få en ännu större roll i vår hushållning detta år. Har fyllt på i krukor och brätten och förodlar mer och bredare än någonsin tidigare. Dubbelt så mycket majs, gurkor, tomatplantor, lök i långa risiga rader, kryddörter, melon och kapkrusbär trängs i fönstren. Har redan flyttat ut en liten gurkplanta och några krukärtor i mitt lilla glasväxthus. 

Ser några riktiga köldknäppsnätter i väderprognosen och har letat upp en gammal armefilt att lägga över de ömtåligaste kämparna genom de kommande månskensnätterna.

Penseérna i solväggen på renskinnet.

Nu blommar det!

Har nattvakt av frostvakt.

Ute virvlar yrsnön silverglittrande med den ljusa klarblå himlen som fond. När jag kliver in i växthuset immar glasögonen igen och jag möts av doft av jord och grönt.

Vinterglädje i rött och grönt.

I mitt minililla glasväxthus blommar nu mina första penseér i vackra blålila och gula nyanser. Den senaste veckan har grönskan verkligen tagit fart.


En rädisa fick följa med in på provsmakning.

Mizunakål och rädisor.

36 dagar efter att fröna kom i jorden går det börja nypa av några sköra grönskimrande blad till smörgåsen. Den kommande natten ska bli riktigt kall. -15 säger prognosen och jag har täckt över pallkragarna  extra noga för natten.

Årets första skörd.

Sallad, dill, spenat och rädisa.

Förutom att erbjuda pausutrymme från den virvlande vintern så fungerar nu växthuset utmärkt som arena för omplantering och frösåddsplanering. Äntligen varmt nog för att bära ut fruktgrönsaksplantor så jag kan byta krukor utan att behöva söla med jord inomhus. Dessutom trivs jag så bra ute i jorddoften, solljuset och den milda tonen av blommande penseér. 

Genom växthusgolvet växer våren.

I höstas grävde jag ner några bortglömda vårlökar i växthusets grusbädd. Så glad att de klarat sig och nu sprider vårkänslor fast deras vänner ute under snön ännu sover vintersömn.