Gråskala

Här ska det bo morötter om några veckor.

Det står still. Kalla nätter och gråvädersdagar med ett tunt lager av nya snöflingor på morgonen som motvilligt smälter framemot eftermiddagen. En utmaning att odla i zon sju utgörs av den oerhört korta våren. I stort sett måste allt ställas iordning under några snabbt förbifladdrande sköra majdagar där vinter byts mot full sommar så fort du inte är uppmärksam. 

Tänker mig att odlare lite längre söderut har haft några veckor på sig att bygga stödramar till vinbärsbuskar, lagat odlingsbänkar, gödslat, pysslat om komposten, lagat vintertrasigt, rensat rotogräs, krattat löv, jordförbättrat och allt det där andra som går göra i plusgrader och utan snö. 

Här bodde salladen i höstas.

Jag går runt på smala framtinade remsor av frusen jord och väntar. Väntar på de där dagarna då det gäller att vara i högform. Inte helt sällan har jag ryggskott i slutet av maj. Yr av trädgårdsprojekt blir det ett släpande, krattande, bärande och bändande som inte sällan lämnar ländryggen i ett bedrövligt skick. 

Nåja, jag längtar ändå till den där kvällen med morkullor flygande över gården och storspoven tjutande bortöver åkern. Den är här nu... när som helst. I väntan på snösmältningen bjuder jag på några gråkvällsbilder från den vilande köksträdgården.

Några tappra påskliljor som vågar titta fram.

Undrar just vad jag har i den krukan?

Krusbäret Hinnonmäki i vinterpäls.