Stilla vaknar våren

I skydd från nordanvinden.

"

Du rara ört som ej din like
I färg, i glans, i täckhet har,
Bland all din släkt i Floras rike
Din fägring mest mitt öga drar" ( HC Nordenflycht)

Hedvig Charlotta betraktade sin hyacint på 1700-talet. Kanske även hon gladdes, men även fascinerades av den bräckliga förgängliga skönhet som den representerade. 

Detta år då jag satsat mer tid och energi  än tidigare på mitt odlande visade sig  våren bli en gäckande chimär. Maj har bjudit ungefär samma väder varje dag. Kalla nätter med klara mornar som övergår i en dag där isande vindar driver in snömoln mellan de korta stunderna av värmande sol. Allt ännu fruset. Inget ännu grönt. Tjäle i mina odlingslådor. Is på trappen på morgonen. 

Ryska blåstjärnor.

Varje dag dock något nytt. I korta stunder av solglimmer så värmer solen med all sin styrka, och då lockas mina första lökväxter i blom. En liten stund i kvällningen, kan jag stilla betrakta dem. Njuta av deras skira styrka i majkvällen. Kanske ser jag dem tydligare nu, när all annan grönska dröjer. Kanske har jag aldrig sett dem så tydligt som detta år- och de förtjänar att uppmärksammas.

"På dina blad Naturen spelar,
I konst, i prakt hon yttrar sig,
Den fina balsam-lukt du delar,
Förnöjer och förtjusar mig. " ( HCF)

Gyllne droppar i myllan.

Botanisk krokus.

Trängsel på trappen.