Skottår och odlingspremiär ute

Tänjer på gränserna och skottar fram växthuset på självaste skottdagen. Även om snön ligger djup och termometern visade -20 häromnatten, så ska de första fröna komma i jorden. Väderprognosen lovar gråmulet och kallt, så kanske hade det varit lika bra att vänta. Troligtvis är det mer roligt än produktivt att få peta ner de första små rädisfröna, men vem vet. Om det blir soliga dagar framöver så vet jag att temperaturen raskt går upp, och med lite extra frostskydd med hjälp av värmeslinga om nätterna så kan det fungera.








Isolerat baksidan av odlingsbänken med några torra och trygga löspackade säckar med hö. Termometern visa några modiga plusgrader på jordytan. Den jord jag sparat från förra året var djupfryst, så jag köpte några varma och torra säckar på Granngården. I myllan ligger nu frömix av asiatiska kålväxter, rädisor och blandad sallad.

Golvet i växthuset är stelfruset och snön vilar meterdjup mot väggarna.

Inne i värmen på fönsterbrädet växer sig penseérna större.

Nya träd får vänta

Har banat väg till växthuset både för mig och våren.

 I helgen är det trädgårdsmässa i Umeå. Visst är jag lockad av att fara dit, speciellt med tanke på att Blomqvists plantskola finns på plats med vad de själv säger vara "gräddan av sitt sortiment", men jag väljer att vara hemma och sköta om de växter som redan finns på gården. Har haft stor glädje av Blomqvists plantskola som ligger bakom nästa alla zonutmanare bland mina fruktträd. Nu ställs dessa finsk-/rysk- ättade träd inför en ny klimatutmaning. Rötterna ligger under snön, samtidigt som solen värmer och reflekterar sitt ljus i den ännu metertjocka vintermattan av iskristall. Risken är att träden vaknar för tidigt utan att få chansen att dricka sig otörstiga, samtidigt som frostnätter ligger framför oss och kan spräcka barken på grenar som börjar fyllas med växtkraft. Ska hjälpa dem på traven genom att börja skotta bort snö så att marken får en chans att bli varm. Det krävs tålamod och ibland ren snöskottarkraft för att odla äpplen i norr. Läste förresten att våren kommit till kusten här i norr... Antar att jag får vänta lite till!

Bladskönhet i växthusets bräckliga vår.

Att vara där jag är!

Tittar vidare på ännu fler gamla avsnitt av Garderners world på tuben. Engelska trädgårdar som är fyllda av julrosor, narcisser, primulor så här i april.  Jord som är lucker och väldränerad utan antydan till rotogräs redo att fyllas med vårladdade perenner.  Trädgårdsmästaren som med lugna och trygga händer skolar om skira frösådder till småkrukor där den hemgjorda kompstjorden siktas ner i luftiga lager. En kopp te på det!

Fyll av romantiserade bilder av aprilträdgården stövlar jag iväg på min smala snöstig till växthuset, där insteget fortfarande är en meter iskana ner till dörrnivån. Glatt kan jag dock konstatera att min långfredagsådd har grott i min välisolerade låda och att de första rädisorna börjat tjockna vid basen. Känslan från välordnad omskolning i rustik trädgårdsbod någonstans på engelsk landsbygd finns med mig när jag tar tag i att låta mina pensépysslingar flytta till större bostad. Och det är då det händer! En doft av jord och grönt bryter fram i det soluppvärmda växthuset. Där och då betyder snövallen utanför isolerplasten ingenting- för i min trädgård syns den första blomknoppen bland mina fröodlade penséer. Jag odlar- och är- mitt i vinterlandskapet- med solen, doften, jorden och allt!

Kom igen våren!

Växthusdörren frilagd!

Tittar på odlingsprogram på tv. Glada grönfingrade "Gardener´s" grävandes i trädgårdslanden för att förbereda jorden- i mars! Själv har jag grävt bort snö från sidorna på växthuset eftersom det inte finns mer plats för snö att rasa från växthustaket. Sjödjupet över mina odlingsbäddar över en meter. Ser ut att få vänta med mitt första spadtag i jord

MEN

På fönsterbrädan spirar de första kandidaterna i min vårutmaning- Att få odla som i Skåne. För även om snön ligger djup utanför växthuset så har jag faktiskt lyckats skotta fram dörren och kommit in. Nu är det dags. Ska med hjälp av lite teknik och el skapa mitt alldelens egna lilla vårlandskap där primörer av det lite tuffare slaget ska testas. Har byggt en odlingslåda med isolering som utrustad med en värmekabel och en frostvakt ska fortifiera frostfritt runt mina frön. En liten detalj återstår. Att köpa ofrusen jord. För även om jag helst odlar i egen jord- så får jag ge vika för frostfaktorn. Det finns inte en chans att jag kan få fram egen jord och tina upp denna. Nu blir det köpejord och en "note to self" att frakta in jord i växthuset till hösten avsedd för vårodling.

Tuffa kandidater för min vårutmaning!

Majregn

Det där första regnet i maj som möter marken makligt mättande. Kan se hur gräsmattan sakta skiftar färg mot det gröna och stjälkarna på mina påskliljor har växt flera centimeter. Mina ögon har dock fått förmånen att få fånga flera nyanser av blommigt redan tidigare i vår.  För några veckor sedan besökte jag Fageråsen och deras flera miljoner planterade narcisser bland kupiga ekbackar. Ca 30% stod i blom, men anblicken var slående. Som att stiga in i ett sagoland där prins Dittendatten drömskt dräller runt bland blomstjälkarna sökandes efter prinsessan Fnisselfnassel.

Imorgon när regnet sjunkit in i marken så kommer jag troligtvis få njuta av mina egna första utslagna narcisser i trädgården. Väderprognosen lovar solskimmer och varmvindar så imorgon blir nog dagen då de första tomatplantorna får flytta ut i växthuset. Men först en natt av vårvatten mot fönsterblecket och trasttjatter tumlande mot ljus himmel.

Varmt välkomna!

Fortfarande i väntan.

Stålgrå himmel med frostbett under de fåtal timmar som solen gömmer sig under horisonten. Träden håller fortfarande inne sina knoppar, och det skira gröna syns endast som ett löfte inför dagar som ska komma. Inatt -1.7 grader. Men narcisserna tar tillvara den svala solen, som visat sig mellan skyarna av regn, och niger stilla i den friska kalla vinden som bär med sig doft av osmält snö från fjällkedjan i väster.





She walks in Beauty, like the night
Of cloudless climes and starry skies;
And all that's best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellowed to that tender light
Which Heaven to gaudy day denies.

One shade the more, one ray the less,
Had half impaired the nameless grace
Which waves in every raven tress,
Or softly lightens o'er her face;
Where thoughts serenely sweet express,
How pure, how dear their dwelling-place.

And on that cheek, and o'er that brow,
So soft, so calm, yet eloquent,
The smiles that win, the tints that glow,
But tell of days in goodness spent,
A mind at peace with all below,
A heart whose love is innocent!
George Byron                       
                                 

En ny medlem i familjen fruktträd. Räds ej sorkarna....eller?

“She turned to the sunlight...

Continuous as the stars that shine...

 ...and shook her yellow head,
And whispered to her neighbor: 
   "Winter is dead.” " (A.A. Milne)


Härmed deklarerar jag att vintern är slut (håller tummarna och hoppas) och våren är här. Idag fylls mina ögon av grönska och mängder av narcisser har öppnat sina knoppar.

I den grekiska myten förälskar sig ynglingen Narcissus i sin egen spegelbild. Sittande vid vattenkällan tynar han sakta bort och förvandlas tillsist till en narciss.

Kärt barn har många namn. ( Ja, om Narcissus var ett kärt barn vet jag inte, men blomman som uppkallats efter honom har fått många namn.) Påsklilja, pingstlilja och trädgårdsjonkvill.

She wore her yellow sun-bonnet,
She wore her greenest gown;
She turned to the south wind
And curtsied up and down. (Milne)

Narcisser, som är lökväxter, är en tacksamma följeslagare genom maj och juni. Har ingen annan växt i min trädgård som uppvisar samma stamina när det gäller att överleva allt. Växer under snö och is. Blommar troget år efter år. Äts inte upp av varesig sorkar, harar eller rådjur. Uthärdar frostnätter och slätregn. Kort sagt riktiga fighters.
Har i runda slängar 20 olika sorter i min trädgård och de bildar bland annat första försvarslinje runt rötterna på mina fruktträd och glädjer mig genom vårkvällarna med sin trogna återkomst år efter år.


Kan inte annat än att instämma med William Wordsworth som i dikten Daffodils beskriver minnet av vårens narcisser. Hela året bär jag med mig minnet av deras solskimmerspeglar som lyser upp i rabatter och grässlänter.

For oft, when on my couch I lie ( Alltså när jag slappar på soffan)

In vacant or in pensive mood, ( Typ lite halvslappt smygsovande)

They flash upon that inward Eye ( då kan i tanken det lixom poppa upp,)

Which is the bliss of solitude; ( vilket är typ himla bra och typ rätt schysst,)

And then my heart with pleasure fills, ( sånt som gör ticktacken glädjefnattig)

And dances with the daffodils. ( och gör att anden typ skuttar runt med påskliljorna.)