Längtans blommor.

Överallt och i sortvariationer. Förgätmigej.

Det är vid morgonrundan i min trädgård jag ser allt det nya. Just i de första timmarna av dagen som är fulla av förväntan och tillförsikt. Då allt väcks av den stigande solen och all energi finns lagrad i gryningens stora inandning. Sen går dagen i vindbyar och växlande sol. Hetta över mörk mylla och ibland strilande strömmar av regnvått. Därefter, i kvällningen, kommer stillheten tillbaka. Rofylldheten som gör att allt syns och går att se. Dofterna samlas åter och aftonen vibrerar av myggornas sång. Sommarkvällen i min trädgård är mättad och min.

Liljeblommande tulpan i juni 2014.

Trädgårdsmässa och kungligt besök.

En härlig fredag inledde min helg, då jag med raska räfstag samlade ihop fjolårslöven på min växande barmarksyta. Till min stora glädje hittade jag även årets första krokus som modigt öppnade sina kronblad vid husväggen. Innan jag gick in började de första snöflingorna virvla i luften och den tilltagande vinden rufsade runt i mina lönnlöv. Dock bara några varnande flingor men de förebådade en kylig natt. Skrapade bilrutan innan jag styrde kosan mot Umeå och hade på känn att Kung Vinter skulle återta all vunnen mark. Vilket skulle visa sig! Väl hemkommen kan jag konstatera att halvmeterhöga drivor av nysnö sträckt ut sig över lövhögen. Min modiga krokus har fått ett rejält fluffigt täcke och får tålmodigt invänta kommande solskensdagar.

Sommardrömmar från Brån.

Trädgårdsmässan däremot var en fröjd av skirt vårgrönt och doftande montrar med vårblommor gav inspiration. Lite av den inspirationen kom med i en kasse hem och ett körsbär vid namn Snövit och 3st Blåbärstry får nu hålla ut mot kylan i växthuset.

Fick även veta att jag kan hitta härdiga plantor i Brån, så nya Havtorn och Björnbär kommer att hämtas hem så snart marken har tinat fram.



Primulor i nytt täcke!

Tror nog dock att jag får vänta lite med att realisera alla ideér som jag fick med mig från mässan. Tänker att snön behöver en rejäl dos av Gumman Tö först. Speciellt med tanke på att jag fick skotta för att få upp växthusdörren. =)

"Vintern rasar än i våra fjällar..."

Sorkelegi!

Sorkbuffé!

Fullvuxna träd på menyn.

Så här i snösmältartider brukar det vara en nervös väntan gällande vilka växter som skadats av den långa vintern. Denna vår har dock en mäktig mängd otrevliga upptäckter på lut. Visst har jag varit orolig över sorkskador tidigare, men denna vår är oväntat bekymmersam. Det verkar vara ett av de extremsorkår som med intervaller återkommer här i norr. Har varit med om en liknande topp 2011, då skadorna var många. Nu var det dags igen, och jag var något oförberedd. Växter som jag inte skyddat tidigare har blivit svårt skadade, och de stackars buskar eller träd som jag glömt är obönhörligen skövlade. Kommer så väl ihåg...det är så dags nu... att jag besökte den lokala återförsäljaren (finns bara en) och skulle köpa gnagskydd till de sista behövande, och det var slut. Sedan förföll detta i glömska, tills jag någon gång under vintern kom ihåg att jag nog inte fått ut all vinterrustning till de då snögömda skyddslingarna i trädgården. Lite vinterlat förlitade jag mig på att det liksom innevarande år knappt synts till en sork, och vilade lugnt kvar i soffan. Ack så jag bedrog mig. Har gått en sorgevandring runt min skövlade gård och om och om igen förbannat min dumhet.  Antar att jag nästa höst kommer att klä in minsta kvist i någon form av skydd, och sedan glömma bort det hela lagom till nästa "sorktopp" som enligt vetenskapen ska infalla om ca 4 år. Ja, det är så dags att kolla upp intervallen nu... Suck! Bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag. Fick dock ett jättebra tips från Nina vid Blomqvists plantskola att det går att använda björktjära. Måste se om jag kan få tag i denna produkt som då går att smeta på trassliga grenar där gnagskydd passar dåligt. 

Framtidstro!

Så nu har jag då fått skriva av mig och ska försöka låta bli att komma tillbaka till denna sorgesång över de fyrbenta smågnagarna och deras gnissliga gaddar. Lämnar bildbevisen till beskådning och avslutar med att se framåt för i varmbänken gror det så det står härliga till. Asiatiska kålväxter och blandad plocksallat kämpar sig igenom minusgradsnätterna och knakväxter i solgassdagarna. OCH jag har sorksäkrat lådan... Ha!

EN VÅRVINTERVISA
"Smält min is, låt min snö gå i tö", suckade vintern till våren.
"Kanhända, kanhända om solen vill, vi vänta väl ännu en månad till, så kanske det sker", sjöng våren. (Gustaf Fröding)

Fruktträdsfakta!

För att göra det lättare att sortera sorter...

Vi börjar med störst först. 

Äpplen:

Borgowskoje (Växer bra- ger frukt)
Transparente Blanche ( Frysskador på vintern, har ännu ej blommat.)
Silva ( Sorkskadad, har ännu ej blommat.)
Säfstaholm röd ( Växer bra- ger frukt.)
Lepaan Meloni ( Växer bra men tog tid innan skörd. De första äpplena kom år 5)
Gyllene Kitajka (Ger ca 20 äpplen varje sommar. Svagväxande på B9 stam.)
Pirja ( Gav äpplen på 3 året efter plantering. Mognar tidigt. Goda ätäpplen.)

Har även provat Grenman och Antonovka. Båda frös sönder år 2 efter plantering. Antonovka bar äpplen men de skulle aldrig ha hunnit mogna. Det är endast sommarsorter som hinner bli färdiga- nätt och jämt.

Körsbär:

Skuggmorell ( Gav bär första åren. Sen stora frostskador. Huvudstammen har nu dött och jag låter de oäkta rotskotten växa som buske.)
Huvimaja ( Sporadiska blommor: Ännu inga bär. Stora frostskador varje vår.)
Lettisk låg (Blommar varje år men har ännu endast gett ca 10 bär.)
Chokladkörsbär (Frostskadad varje vinter. Har ännu ej blommat.)

Plommon:

Sinikka (Blommade svagt sitt 10 år. Ett plommon som föll av innan moget. Ofta frostskadade knoppar. Växer långsamt.)

Jorden på jorden.

Plantjord, Rosjord, U-jord, E-jord, Matjord, Blomjord.
Kärt barn har många namn...

Genom åren som jag strävat med att lära hur jag ska få jorden på min tomt att lämna ifrån sig pigga och välväxta grödor så har jag lärt mig en del. Kanske redan självklart för andra, men för mig har det varit en process där jag fått erfara att jord inte bara är jord.


Sammanfattningsvis har jag lärt mig att växterna behöver jord med bra näringssammansättning, den ska vara lucker och luftig med en bra balans mellan syre och vattenhållande egenskaper. PH- värdet ska vara rätt efter växttyp. Näring ska frigöras både för stunden och på lång sikt vilket även hänger samman med att den ska vara befolkad nyttodjur (såsom daggmask) samt bakterier och svampar.

Jorden på gården tar lätt intryck av ett avtryck!

Dock är det inte bara att tuta och köra med teorierna tätt i tankarna. Det behöver bli verkstad av alltihop, samt hanterbart på ett praktiskt sätt i förhållande till den jord som redan finns på tomten. Ja, och där stöter jag på problem. Den jord jag har att tillgå är kompakt lerjord som är kall om våren och torkar till en hård massa i sommarvärmen. Massor av mullrikt material måste tillföras, och spärrar läggas för att inte all näring ska försvinna eftersom det längre ner finns ett gruslager som dränerar bort näringsämnen fortare än jag hinner säga fosfor. Det har således tagit mig år av samlande av löv, kompost, stallgödsel och tillförd torvmull för att få till en odlingsjord som klarar några spadtag. För att stoppa näringsdränaget har jag dock allt mer gått över till att odla i upphöjda bänkar vilket är bra ur flera perspektiv. Sen har jag ju även tillgång till den välsignade hönsgödseln som är en guldgruva.


Köper dock en del jord till västhuset. Vill ha ogräsfritt och näringsrikt till kräsna tomatmadamer och gängliga gurkor. Även här har jag gjort några erfarenheter. Vid två tillfällen har jag fått in ohyra från billig plantjord, vilket förstört min växtsäsong. Växthusspinnkvalster och trips är riktigt deprimerande bekantskaper i växthuset. Har även sett skillnad i tillväxt och välmående på plantor som växt i olika köpta plantjordstyper. Bäst resultat har jag fått i Hasselfors eko-jord. Den är lite dyrare, men det fungerar bra att blanda den med egen jord samt en del billigare planteringsjord.

Pepparmynta som vaknat!

Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!
(Gustaf Fröding)

Äntligen x 2!

Så plötsligt händer det!

Nu är den väldiga väntans tid

före lövningstiden... (K. Boye)

Mina sökande ögon fann då tillsist den första tillstymmelsen till vårknoppning i min trädgård. De första knopparnas tillväxt blir tidsmätaren mot den stora rusningstiden. Eller så som min make, uppväxt i Sveriges trädgård- Blekinge, brukar säga: "Nu kommer vårens käftsmäll!" För så upplever han våren här uppe. Först händer ingenting, sen ingenting och sen...smack! 

Men så kan det ju förstås även bli en segdragen historia med återkommande snö. 

Dock är jag inte lika lätt att göra besviken som Karin Boye då hon i dikten  Nu är den väldiga väntans tid fortsätter "Nu hukar sig skapelsen till längtans språng- innan besvikelsen sker...och träden och människorna mumlar som i sömnen: Vi ville mer!"

Jag blir alltid överväldigad av våren. Den som ger mer, och alltid överraskar.

Fler än jag är ute på inspektionsrunda. Tycks tro att även han tänker: Äntligen!

Trädgården i litteraturen

"Den som äger en trädgård och en boksamling saknar inget", är en variant på ett citat av romaren Cicero. Nog för att jag alltid älskat att läsa, men att sitta på en egen samling är inget för mig. Ting tar tid… Dock har mitt intresse fångats av en nyutgiven bok, och jag vill understryka att jag i övrigt är svårimponerad av trädgårdsböcker. Kanske för att de färggranna bilderna på välväxta buskar och blommor sällan visar vad som går att realisera i min ”zon”.

Just ja, boken. Ronny Ambjörnssons "Den hemliga trädgården" ser ut att trava runt, inte bara i den fysiska trädgården, utan vandra iväg med läsaren in i trädgårdens föreställningsvärld. Min nyfunna vän Epikuros nämns, vilket genast smickrar mig med igenkänningens uppmärksamhetsfångande effekt. Att författaren är idéhistoriker gör boken ytterligar intressant för mig. Det var länge sedan jag tog mig tid att få sällskap i mitt filosoferande från historiska kändisar såsom Boccaccio, Platon och Swedenborg. Det är liksom en skön kontrast att få jämföra och fundera över min trädgårds betydelse i relation till tankar tänkta hos florentinska humanister under 1400-talet. Alltid uppfriskande att dra upp huvudet ur snödrivan och låta några tankar testflyga för att sätta perspektiv på tillvaron.

 Bokläsarväder!

Har ännu inte läst hela boken, men bara en sådan sak som att trädgården beskrivs som en metafor för magi och utopi samt en plats för såväl kaos som ordning, ja då är jag helsåld. För närvarande lånas boken på biblioteket, men det är väldigt nära att jag ändå kommer att utöka min boksamling och hedra Cicero så att denna bok och jag får en något djupare bekantskap.